I april skall jag åka till Bergen i Norge för att träffa min syster Heidi som just nu är där och studerar. Hon skall visa mig sin studiestad, jag skall få träffa hennes nya vänner, vi skall gå på hike, äta tortillas och prata om allt som hänt sen vi senast sågs. Vi sågs senast den 4 januari, för exakt två månader sen. Det känns mycket längre sen än så. Jag saknar henne varje dag.
Under den tiden hon ha varit borta har jag verkligen börjat tänka på hur fint det är med systerskap, hur tacksam jag är över att ha en syster. Jag har någon som jag kan vara mig själv med till hundra procent, någon som jag kan berätta allt för, någon som jag vet att alltid kommer att finnas där oavsett vad som händer, någon som redan fanns vid min sida när jag var nyfödd och ovetande om världen.
Och framför allt är jag tacksam och glad över att det finns någon annan som är så lik mig själv. Heidi och jag liknar inte så mycket varandra till det yttre men är desto mer lika inuti.
Jag ser framför mig hur vi möts och kramar varandra vid flygplatsen. Jag tror jag kommer gråta lite då. Lyckotårar. För jag, jag har den finaste av systrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar